Hugg i nu! Dom baxar ut spisen från sin plats mellan bänkarna, Farsan vippar upp spisen på ena kanten och ser uppfodrande på Emo, som stönande böjer sig ned och tar tag i den vassa plåtkanten under spisen.
– Aj, den är ju vass ju, knivskarp!
– Inget gnäll nu, här ta mina handskar. Farsan räcker över att par arbetshandskar samtidigt som han själv böjer sig ned bakom spisen. Han vänder ryggen till och tar tag i underkanten på spisen: –Klar?
– Vänta, Emo böjer sig med gråten i halsen, stackar han som har en sadist till far. Så kraxar han: ok,klar!
Den reser sig samtidigt, Farsan har hela den stora elspisen på ryggen, Emo går i bakom och stöttar upp.
Trappan är brant. Spisen tung.
Så lyckas de baxa ut spisen genom ytterdörren. Farsan trampar på, men tar det långsammare nedför trappan så att Emo skall hänga med.
– Vänta, inte så fort!
Farsan stannar mitt i trappan: – Två steg till så är det slätt fram till garaget, ok?
–Det är så tungt stönar Emo som i samma stund ser hur Kaja kommer rullande.
–Vill du vila?
– Nej det är ok. Emo stramar upp sig och ler tappert mot Kaja som vinkar tillbaka.
– Hej Kaja! Farsan ropar till Kaja som nu står och ser på när de båda flyttkarlarna långsamt går mot garaget.
–Oj, vilket lass, va starka ni är, Kaja ser beundrande på Emo.
– Det är inte så tungt säger han medan de vacklar vidare mot garaget.
