Dom har ju börjat ju
Från trappen har de fin utsikt över scene och dansgolvet där rockabillykråkorna svänger med sina ripor. De är varmt svettigt och hög stämmng
Farsan går ned på knä i ett av sina beryktade gitarrsolon, hoppar kråka och gör “duckwalk”, basisten klättrar samtidigt upp på baskroppen medan han forsätter att spela. Den enda som ser ut att ha lite kontroll är morsan som står med slutna ögon och sjunger.
—Dom är bra! skriker Kaja in örat på Emo. Kaja hoppar upp och ned viftar entusiastiskt med armarna.
-Tänk att gamlismusik kan vara så roligt, ropar Kaja. Emo är tyst rycker på axlarna:-Roligt är nog ganska överdrivet, men dom är ju inte särskilt normala.
-Va! Kaja ser frågande på Emo som bara ler mot henne: -Ingenting, han kramar hennes hand, ingeting..
Herregud, den øverste tegningen er fantastisk! Sjatteringene gir virkelig liv, artsy greier. Den nederste er også fin, men mer karikaturaktig. Og fin historie som vanlig. Her inne begynner det virkelig å svinge
Kommentar av Bharfot — 26 september, 2008 @ 10:47 |
Tack Oda. Och jo den nedre teckningen är mer cartoon, jag provar lite olika tekniker, roligt att se vad som som går att göra.
Kommentar av stiftet — 26 september, 2008 @ 15:32 |
Bharfot har rätt den översta teckningen är mycket fin
Roligt att se hur historien utveklas..Men jag gillar Elvis look-a-liken med näbben 
Can’t wait to see what happens next 
Kommentar av ponor — 13 oktober, 2008 @ 21:19 |
Det är kul at tdu gillar den du med, jag jobbade ganska mycket den. Det är svårt att måla med akvarell tycker jag, man måste var så säkert vad man vill. Den här gången hade jag tur.
Kommentar av stiftet — 20 oktober, 2008 @ 19:09 |
Mmm … fint! Liker at Emo er opptatt av hvor unormale foreldrene hans er, som en kontrast til Kaja sin entusiasme.
Kommentar av Tomas — 24 oktober, 2008 @ 8:41 |
Ja vilka barn skämms inte över sina föräldrar, dom kan ju vara hur kola i andras ögon, medan man ser det på ett ganska annat vis.
Kommentar av stiftet — 24 oktober, 2008 @ 14:09 |