Rockabilly rumble. (Sagan om Emo)

När  Emo och Kaja kom ned i källaren igen hade konserten redan börjat. Salen är full av folk, det flesta i rockabilly kostymer. Det är trångt framför scenen.

Dom har ju börjat ju

Från trappen har de fin utsikt över scene och dansgolvet där rockabillykråkorna svänger med sina ripor. De är varmt svettigt och hög stämmng

Farsan går ned på knä i ett av sina beryktade gitarrsolon, hoppar kråka och gör ”duckwalk”, basisten klättrar samtidigt upp på baskroppen medan han forsätter att spela. Den enda som ser ut att ha lite kontroll är morsan som står med slutna ögon och sjunger.

—Dom är bra! skriker Kaja in örat på Emo.  Kaja hoppar upp och ned viftar entusiastiskt med armarna.

 

-Tänk att gamlismusik kan vara så roligt, ropar Kaja. Emo är tyst rycker på axlarna:-Roligt är nog ganska överdrivet, men dom är ju inte särskilt normala.

-Va! Kaja ser frågande på Emo som bara ler mot henne: -Ingenting, han kramar hennes hand, ingeting..

New York hardcore. (Sagan om Emo)

—Hur känner du han? 

—Han är morsans ex. Det är han som lärde mig skejta.

—Koolt. Tänk att ha en sån farsa!

—Nä, han är inte min farsa, han är säkert femton år yngre än mamma! Han bodde hemma hos oss ett tag när jag var liten. Men så måste han flytta. Morsan sa det blev för mycket hardcore.

—Du menar..? 

—Nej alltså musik, han spelade bara en massa New York hardcore när han var hemma det var ett jävla liv! Morsan fick migrän och kunde inte jobba. Så hon kastade ut honom. Emo vet inte riktigt vad New York  hardcore är, men han säger ingenting. De står tysta ett tag, vinet är slut och det har börjat glesnat mellan besökarna. Kaja petar Emo i sidan:—Du, skall vi gå, vi skall ju på konsert ju!

—Ja just det det hade jag glömt, shit dom har säkert redan börjat, kom!

—Hej då Tommy!, ropar Kaja. Men Tommy Karlsson hör inte. Han står och pratar med en stork med långa ögonfransar. Hon ser beundrande på honom. Kaja rycker på axlarna och tar i stället Emo i handen: —Rockabilly är klart mycket roligare än hardcore!

 

 

 

Tommy lärde mig skejta!

Vi tar ingen skit! (Sagan om Emo)

 Kaja släpper taget om Emo och vänder sig om.

-Hej Kaja, säger Tommy en gång till. Så står han  länge utan att säga något.

Kaja kramar Emo i handen. Hon ler upp mot Tommy Karlsson som tar en klunk ur en ölburk: —Kul att du är här, visste inte du är intresserad av konst.

—Nej det är jag inte heller, eller jo menar jag, men vi kom hit för att höra på Emos pappa, dom skall ha konsert i källaren. Hon pekar på Emo. 

—Det här Emo.

—Hej, säger Emo

—Hej, säger Tommy. Han tar en ny klunk. Hur är det med mamma då?

—Fint, Kaja drar ned mössan över ögon brynen och sneglar upp mot honom under kanten. —Fina dass, har du tagit bilderna själv?

—Jo, vettu jag har åkt runt i hela landet och plåtat på en jävla massa kraftverk, personaltoaletter då liksom. Vettu.

—Jaha, vattenkraft?

—Vattenkraft? Näh det var väl egentligen inte riktigt det som var problemställningen, fast det kan man tolka det om man vill. Jag tänkte mera på skiten.

—Skit? Vaddå bajs? Kajaj fnissar.

—Ja! Nej mera i överförd betydelse. ”Ta ingen skit”.

—Ta ingen skit? 

—Ja just det.

—Fint.

—Tack!

 

 

—Från vem? Emo ser nyfiket på Tommy som ägnar sig åt att tömma burken samtidigt som han sneglar bort mot en långbent trana som vinkar mot honom.

—Vaddå? 

—Vem är det som ger oss skit?

—Näh alltså jag tänkte det skulle liksom man kunna bestämma själv. Kul att träffa dig igen Kaja, åker du nått på brädan nu för tiden? 

—Jag har köpt en ny. Den gamla är utsliten.

—Ah, vad bra. Du, jag måste sticka nu, han ler igen, promo vettu, skall till New York snart. 

—Kul, lycka till. Kaja ser på Tommy som gör en ansats mot henne men stoppar upp och klappar henne på skuldran istället.