Emo, Dillan och Peggy Sue

Di änser maj frend itsbloving de vind di änser is blåvving inde vind…

Emo knäpper på gitarren och avslutar Dylan slagdängan med ett plojng. Kaja ser beundrande på honom; Va duktig du är! spela mera!

—Nej nu är det din tur.

—Ja men jag är så dålig, Kaja knäpper försiktigt harklar sig, fnissar. Men så börjar hon sjunga.

Det låter fint väldigt fint. Hon slår försiktigt på strängarna som knappt viskar fram ackorden. Men hennes röst är klar och klingande. Emo lyssnar med blanka ögon.— Det var … vackert. Så bra. Har du skrivit den själv?

—Ja, Kaja klipper med ögonfransarna, jo den har jag gjort.

—Hej ungar! Övar ni? Farsan står i dörren i svart kostym och trådslips och en gigantisk gitarrlåda i näven.

—Näh vi bara testar lite bara. Skall ni ut i kväll?

—Jepp. Cavern, vi har ett gig där i kväll.

—Spelar du i band, va spelar ni för nått? Kaja ser uppspelt på Emos farsa.

—Åh ja Vi lirar rockabilly tillsammans med ett par polare.

—Va eh.. vad är råckkabilly.

—Vet du inte det? Farsan ställer ned gitarrlådan och öppnar locket: Vänta skall du få höra!