I hamnen ser man inte havet, inga båtar, inga kranar, ingen kaj bara stora containrar som är staplade på varandra i höga murar.
—Vi är Legoland sa Emo till Kaja.
—Ja precis som i Legoland och där är en sockerbit! Hon pekar på en stor vit byggnad som plötsligt tittar fram över stålmuren.
Farsan styr upp den stora amerikanaren mot huset, det knarrar och gnisslar lite, karossen som gungar som en segelbåt. Han tar en vid sväng runt huset. Det har börjat mörkna, från en källartrapp strömmar det upp ljus och svag musik.
—Kolla, viskar Kaja, vilka fåglar! Hon pekar på några gestalter som står utanför nedgången.
—Ja men inga skator precis, viskar Emo och pekar på två damer i skyhöga hälar.
—Äh, dom är ju gamla fräser Kaja.
—Hot chicks! ropar Farsan medan Morsan skakar på huvudet och går ut ur bilen.
—Kom nu, eller skall ni sitta där och häcka hela kvällen ungar, så skall ni få se på hur ”gamlingarna” har kul! Hon står ute på parkeringen så svänger hon runt på tån och går med svängande höfter mot folksamlingen.
—Du har en kool morsa Emo, mumlar Kaja. Emo ser tigande efter damen som Kaja kallar hans morsa.
— Well kids this is the end station: The Cave! Farsan slår efter lite krångel upp suffletten och smäller igen dörren. —Kom igen ungar: let´s rock!
