—Oj va många guror!
—Säj inte så där.
—Vaddå?
—Gura, det låter så töntigt.
—Din farsa säger ju det. Kaja står mitt i vardags rummet och strirrar på farsans samling av gamla gitarrer. Den här var ju fin. Hon lyfter av en ganska liten gitarr och synar den närmare. Ska vi spela?
—Kan du?
—Lite, ler Kaja, har du hört den här? Hon prövar ett ackord.
Emo lyfter ned en gitarr till sig själv och sätter sig mitt emot.
—Mmm, vilka goda köttbullar!
—Va bra Kaja, vill du ha mer?
—Ja tack! Kaja sprutar en flod av ketchup över sina makaroner, morsan kommer med en ny laddning direkt från stekpannan.
—Hej här var det kalas, Emos farsa står i dörren.
—Hej älskling, du kommer ihåg att vi skall ut i kväll?
—De e packat å klart, guran ligger i lådan!
—Guran?viskar Kaja.
—Gitarr, mumlar Emo.
Morsan sitter på trappan när Emo sladdar in framför huset. — Men Emo varför sa du inte att du hade gäster med dig?
—Vaddå är det inte nog med mat?
—Jo det är klart, hej förresten jag heter Anki, morsan sträcker fram handen till Kaja.
—Kaja,sa Kaja och sneglar under luggen.
—Kom in ungar så skall ni få käk, det blir mackisar och köttbullar, morsan fimpar ciggen och går in.
.
—Nam, viskar Kaja och petar Emo i sidan.
Det är fint att sitta bakpå. Kaja lägger kinden mot Emos rygg, känner hur musklerna arbetar. Det är lagom varmt och en svag vind blåser genom hennes hår, Emo trampar på, Kaja fnissar.
—Va?
—Det är mysigt.
—Vaddå?
—Att sitta här på din cykel bli skjutsad.
—Nu kommer det ett gupp, pass på!
Kaja klämmer lite extra med armen runt Emos mage.
|
