På rådhustrappen II (Sagan om Emo)
Han försöker verkligen. Ge goda skäl till att man faktiskt kan ändra sig, att man kan ta fel. Det är faktiskt inte ovanligt, att man kan ta fel.
Kaja säger ingenting. På en lång stund. Ganska skönt här, sitta och se ut över torget, se solen gå ned i fjorden. Det är varmt. Varmt och en bris blåser från sjön. Den rycker diskret i Emos tröja, leker lite i luggen, klappar tröstande på kinden.
–Sch.. se på sjön. Man ser den bättre härifrån. Hon klappar på den solvarma graniten bredvid sig.
Wow, du har truffet noe virkelig bra her. Har lest igjennom en del og slås av følsomheten i tekst og strek. Linken sendes forøvrig videre til en liten “emo” jeg kjenner
Kommentar av Elisabeth — 4 april, 2008 @ 12:35
Tack Elisabeth roligt att du gillar det, välkommen!
Kommentar av Tegnestiftet — 4 april, 2008 @ 15:08
Jeg blir helt betatt
Kommentar av Alter Ego — 4 april, 2008 @ 16:18
Tack Alter, det var snällt sagt,
Kommentar av Tegnestiftet — 4 april, 2008 @ 22:19
Nydelig! Sukk!
Kommentar av Tomas — 9 april, 2008 @ 20:50