Få höra! (Sagan om Emo)

—Va lyssnar du på? Kaja ser intresserat på Emos hörlurar.

—AFI, From First to Last.

—Få höra, Kaja drar i sladden.

—Okej vänta lite, Emo trasslar med kabeln.

—Sätt på då! 
—Ja ja lugn, Emo får efter lite fumlande på nanon.

Musiken surrar svakt från hörlurarna.

—Högre! Kaja nickar i takt.

Emo höjer volymen.

Kaja nickar i takt. Samtidigt som Emo får sms:Maten klar om tjugo minuter kommer du?— Bra! Kaja skriker utan ta av sig hörlurarna- vem messar?

—Morsan

—Va!

Morsan! Emo lyfter lite på ena kåpan och ropar in i örat på Kaja: maten är snar klar.

 —Mmm ja,va gott! Va får vi? I nästa andetag:Bra musik, jag gillar emo! Kaja fnissar

—Gör du, jag trodde du bara gillade skejtpunk?
—Man kan väl ändra sig. Kan du skjutsa på den där skrothögen?

Hej var ska du? (Sagan om Emo)

Hej Emo! Kaja hänger i pakethållaren. Var ska du?

Han bromsar försiktigt och Kaja rullar bredvid honom. —Nej, ingenstans.

—Amen hade du bara tänkt sticka utan att säja hej?

— Nej.. jag vet inte men du verkade så upptagen..

— Knäppskalle de är ju bara mina kompisar vi har åkt tillsammans i flera år, dom är inte farliga dom har bara skejtbård i huvet.

— Ok. Han ser på henne lite villrådigt, öh.. alltså, jo jag tänkte kanske… Kaja ser nyfiket på honom:— Vaddå?

— Skall vi hänga?

Hon ler. —Visst!

Utanför skolan (Sagan om Emo)

 

Han står och väntar. När skolan är slut. Kommer hon snart? Ett litet sting i magen, kämpar mot sin oro. Så kommer hon. Men hon går inte till honom. (-Kanske hon inte ser mig) Hon stannar och pratar med två andra, killar. Han kämpar mot frestelsen att vinka, vinka och ropa: Hej Kaja, här är jag! Minns du igår? Eller är jag luft?

Dom skrattar, Kaja ler mot dem. Han sätter sig upp på cyckeln, och sätter vänsterfot mot pedalen. Han sväljer men klumpen vill inte försvinna.

Fin utsikt. (Sagan om Emo)

Det är morgon. Anna sitter i fönstret. Tornseglarna flyger lågt. Det är fint hos mamma.

–Hej, vill du ha kaffe?

–Ja.

–Är du ledsen?

–Ja.

–Pojkar?

–Mamma!

–Kom och ta en kopp, så går vi och jobbar lite sedan. Du kan få dreja i dag.

Mamma går ut. Anna sitter kvar . Det är verkligen fin utsikt härifrån.

–Kommer du? Hon hör hur mamma skramlar med koppar.

-Ok, hon suckar. Hoppar ner från fönsterkarmen. Hon vinkar till tornseglarna som pilar förbi med näbben full av mat och  samtidigt ropar : -Allt skall bli bra, allt skall bli bra braa..!

  - Ja, allt skall bli bra. Kanske inte i dag. Men imorgon.

Inne på gården (Sagan om Emo)

Inne på gården är det tystare. Gården är belagd med kullersten, den sista i stan. Värden, en grönsakshandlare med Mercedes vill asfaltera, det vill inte hyresgästerna. Han är snart 80 och vill modernisera. –Men ni är väl inte kloka grymtar han, snart skall ni väl ha utedassen tillbaks också! Keramikverkstaden ligger i gårdshuset, där har det varit stall förr, kanske för 100 år sedan.

Anna trycker ned handtaget. Mamma hör på jazz. Mingus. Anna gillar Bright Eyes bättre. Men Mingus passar bra i verkstaden. Det måste hon hålla med om. Hon skjuter upp dörren, som hänger kvar lite i karmen. Inne är det varmt ljust.

Mamma drejar. -Hej vännen. Va fint att du kommer då kan vi fixa middag.

-Hej, säger Anna.

På östra sidan (Sagan om Emo)

 

Hon går över gatan.  Stan ser annorlunda ut här. Det står män på gatan, står bara där, ibland vinkar dom. Till en bil. Som tutar. Det luktar mat. Hon är hungrig. Hoppas mamma har lagat middag. Köttbullar. Mammas köttbullar. Hon går in genom den lilla porten i planket.

På rådhustrappen II (Sagan om Emo)

Han försöker verkligen. Ge goda skäl till att man faktiskt kan ändra sig, att man kan ta fel. Det är faktiskt inte ovanligt, att man kan ta fel.

Kaja säger ingenting. På en lång stund. Ganska skönt här, sitta och se ut över torget, se solen gå ned i fjorden. Det är varmt. Varmt och en bris blåser från sjön. Den rycker diskret i Emos tröja, leker lite i luggen, klappar tröstande på kinden.

–Sch.. se på sjön. Man ser den bättre härifrån. Hon klappar på den solvarma graniten bredvid sig.