Skaters Paradise. (Emo och Kaja)

Han sitter i den stora fönstersmygen som vetter in mot baksidan på rådhuset och ser på skejtkidsen. Det är ganska tyst här, ingen säger något. Man hör bara hjulen som slår mot stenfogarna och enstaka smällar när nån hoppar och mister balansen. Kaja har hoppa minst tio gånger upp på den låga bänken, glidit på kanten och dunsa ned på andra sidan, lagom elegant. Men utan att missa. Dom  andra kidsen är ihärdiga trots att många av dom inte ens klarar att hoppa upp med brädan utan istället drattar på ändan. Men man väntar tålmodigt på sin tur. Så är det en som klarar det. Ingen tycks ta notis om det som sker, en nästan omärklig nick från dom andra, så är det nästa man.

Kaja en paus och kryper upp nischen bredvid honom. Efter en evighet, harklar sig Emo: –Jo hm jag.. tänkte kanske vi. Emo tar ett djupt andetag: –Alltså jag gillar dig, du är en fin tjej, alltså, men.. Kaja svara snabbt:–Du vill hellre bara vara vänner? –Ja, Emo ser oroligt på Kaja. Kaja ser tillbaka på honom, öppnar näbben och säger: Ok, det är ok. Är du kär i Anna? –Nej, Anna, nej det är jag inte! –Men det är ok alltså, du får det. – Så du är inte ledsen eller? –Nej det är ok, tror inte det funkar så bra med en indiekid och en sån som mej. –Jag trodde du var kär mej? Kaja rycker på axlarna:–Jo jag trodde det..men det är jag inte. Emo andas långsamt ut. Ok. Vänner, då. Kaja ler mot honom: –Du jag måste sticka nu, hejdå! –Hejdå, Emo ser efter Kajas som snabbt rullar bort mot bänken där hon snabbt flippar brädan över den innan hon försvinner runt hörnet.