En fin film, tycker Emo.
Dom får platser lång fram. –Bra säten, hojtar Kent som aldrig kan vara helt tyst. –Javisst och dom kostar pengar, säger Anna. –Oj förlåt, Kent och rotar fram ett par hundra lappar ur bakfickan. Anna nappar åt sig pengarna med et litet leende, –Va har hänt Kent, du brukar ju inte ha pengar? Har du rånat en bank eller?
–I´m the pimp you know, Kent lutar sig lätt tillbaka och flinar ett imaginärt guldtandsgrin.
–Han har nyss fått pengar av mamma för att han städade sitt rum!
Emo lutar sig fram från sin plats i andra änden av raden. Han sitter bredvid Kaja, precis som han hoppats på. Kent hytter med fingret och försöker låta som 50cents. Anna och Kaja fnissar . Emo vinkar godmodigt tillbaka.
–Vill du ha? Kaja räcker över en spann med popcorn.–Åh, tack säger Emo och får ett lite smil tillbaka. Törstig? Han räcker över sin cola. Kaja tar en klunk.
–Ni vet vad det betyder? Kent skrattar: –Sharing a coke is..aj slåss inte!
Anna nyper Kent i armen och väser: – Nu skall du var tyst och snäll ett tag Kent, och se på den spännande filmen!
Emo låtsas som ingenting. Filmen börjar och i mörkret sticker han sin hand i Kajas och lutar sig tillbaka.
Mmmm… fin kinoromantikk
Kommentar av Oda — 18 februari, 2008 @ 1:28
Nydelig lita scene det her! Fortellingen bringer fremover, og samtidig utdypes personene. Flott!
Men nå virker alt romantisk og rosenrødt, så hva skjer? Kommer det en gjøkunge inn i reiret? Slår hauken ned når de minst aner det? Får noen fugleinfluensa? Eller nærmer vi oss en “og-så-levde-alle-lykkelig-til-evig-tid”-slutt?
Kommentar av Tomas — 18 februari, 2008 @ 9:08
Psst! Til din bloggroll: min blogg heter ikke “Spillvill”, men Spill Levende (eller spilliv, om du vil).
(slett gjerne denne kommentaren)
Kommentar av Tomas — 18 februari, 2008 @ 9:12
Ha ha, men Tomas, du er jo litt spillvill, burde du ikke heller bytte navn på bloggen din!?
Kommentar av Oda — 18 februari, 2008 @ 10:57
Åh, det ender godt tilslutt altså, jeg liker det. Utrolig stemningsfullt bilde, det ser så fint og mysigt ut, der de sitter, i det duse, blålige mørket. Du er så god med skraveringen, alt glir liksom over i hverandre, allikevel presist.
Kommentar av Katrine K — 18 februari, 2008 @ 11:08
Spillvill jeg? Not! Jeg er rolig og sindig, og full av buddha!
Dessuten heter det spinnvill, så det så.
Kommentar av Tomas — 18 februari, 2008 @ 12:16
Ha ha, nå blir det enda morsommere her: ja klart at du er spinnvill! Det kan ikke nektes. Men nå var det faktisk ikke det jeg tenkte på, men at du er vill etter spill!
Kommentar av Oda — 18 februari, 2008 @ 14:06
Vill etter spill? Nei, ikke det engang. Vet for mye om spill til å være vill etter dem.
Mulig vi rotet oss vekk fra tema nå … (slett oss, please Tegnestiften, slett oss)
Kommentar av Tomas — 19 februari, 2008 @ 3:38
Tomas jag skall ändra på linknamnet, men nån radering tror jag inte blir det är så sällan det ät lite liv och röra i kommnetar fältet.
Tack för komplimangen Katrine, jag har en gammmal låda med färgpennor som jag tar fram ibland, “Derwent colorpencils” 72 färger, känner mig alltid lite högtidlig när jag öppnar den, som när jag var liten och fick ett nytt skrin med kritor. Fast dom här är mycket bättre, massa färg i dom. Det var det aldrig i dom jag fick som barn.
För övrigt tvivlar jag lite på att Emos kärlekshistoria, det kan ändra sig fort vi får se vad han hittar på. Fast just nu verkar det som om han låter andra styra, det kan gå illa..
Kommentar av Tegnestiftet — 19 februari, 2008 @ 16:53
Kjenner til den høytidelige stemningen ved å åpne et fargeskrin. Det var magisk å få et sett med nye fargeblyanter da man var barn, vel, -det er magisk fortsatt. Jeg har en kjempeboks med fargestifter (-altså ikke blyanter, men fargegubbar eller hva dere sier..)og jeg liker fortsatt å sortere dem etter farge og kjenne på lukten av dem…
Gleder meg til fortsettelsen av Emos turbulente kjærlighetshistorie.
Kommentar av Katrine K — 19 februari, 2008 @ 17:26
Eh nej färggubbar heter det nog inte
men det var ett fint namn, jag fick inte riktig färgkritor förrän jag köpte dom själv i vuxen ålder, då köpte jag en liten låda med Caran Dáche vaxkritor. Jag förstod då att jag hade levat i en livslögn, plötsligt kunde jag färglägga med full färgkraft! Fett, tjockt, och en enorm skillnad mot de eländiga bleka låtsas kritorna jag använt hela min skoltid. Jag sortera alltid mina pennor efter bruk, dom är t.o.m numrerade så det inte är någon tvivel om var de skall vara i skrinet. På baksidan lådan står alla namnen uppräknade: t.ex.Nr 19: Madder Carmine Nr 38 : Kingfisher Blue Nr 48: May Green så poetiskt namnen blir nästan vackrare än färgerna. Snart skall jag köpa CA:s vattenlösliga färggubbar dom verkar otroligt fina med mättade nyanser, har inte hittat någon butik som säljer dom ännu. KEM har inte Caran Dáche.
Kommentar av Tegnestiftet — 19 februari, 2008 @ 21:40
Aww- dette har jo blitt feel-good-blogging, Tegnestiftet! <3
Kommentar av virrvarr — 20 februari, 2008 @ 20:07
Gillar du inte utvecklingen? Svårt att skriva tycker jag, det är lätt att bli glad i figurerna när man har jobbat med dom ett tag, kanske för glad.
Kommentar av Tegnestiftet — 20 februari, 2008 @ 23:06
Her er man utenfor verden en stund og plutselig gaar alt saa meget bedre. Morsomt aa se hvordan du tar historien videre!! Dog kan jeg ikke dy meg for aa tvile paa at alt er like ukomplisert som det virker naa. (Men det gleder meg om jeg tar feil
Kommentar av Alter Ego — 26 februari, 2008 @ 1:16
Nej vem vet, jag kanske flyttar fokus lite en stund och låter Emo sköta sig själv. Jag har lite olika lösningar men jag gillar inte heller att de blir för gulligt. Roligt att du hänger med Alter.
Kommentar av Tegnestiftet — 26 februari, 2008 @ 18:49