Emo travar misslynt med Kent som har dragit med honom ut på stan. Han har ingen lust att gå på bio, ingen lust att vara ute bland folk ingen lust till någonting. Kent har tjatat om en film han gärna vill se och som han absolut vill att Emo skall följa med på. De går genom stadens mindre prydliga kvarter. Det luktar kebab och curry. Det är många små butiker som antingen säljer grönsaker, cdskivor med konstiga omslag eller frisörsalonger. En bilstereo spelar Bhangra. Det hänger några grabbar på hörnet, det doftar herrparfym och guldringarna blänker. Emo känner sig långt hemifrån, och försöker öka takten. Men Kent håller sammatakt, gungar sävligt och och ler som en liten gangster när han passerar desigänget. Någon hälsar och Kent slänger ut handen till en snabb hälsning.
När det kommit en bit längre ned på gatan klara in Emo hålla tyst längre: Kände du dom där? Men han väntar inte på svar utan fortsätter:-Är det det som är planen, gå på bio? Jag har inte lust att se en film, jag orkar inte det är bara jobbigt!
Just cool it brother, I know da cure!
Kan du inte lägga av med den där whitenigger grejen?
-Äh, sluta tjura nu, ta det som en resa, häng på och se vad som händer, open your mind brother. Du behöver komma ut lite, det lönar sig inte att grubbla över gamla misstag, tro mig jag vet.
Ja, ja, jag skall ta det lugnt om du slutar med den idiotiska hip-hop köret!
