Emo on The Trade of Tears
Emo satt kvar en lång stund efter att tjejerna hade gått. Det var förfärligt, vad hade hänt egentligen? Ena sekunden satt han med världens snyggaste brud och i andra sekunden, ensam. Han reste sig och gick med tunga steg genom stan, hemåt. Han grät tyst inom sig samtidigt som han förbannade sin otur, ingen i hela världen var det så synd som om honom!
Det är långt hem. ”The trade of tears”
Jeg er innom her av og til og blir like imponert hver gang
Kommentar av emelie — 18 januari, 2008 @ 18:03
Tack Emilie! Roligt att du gillar Emo.
Kommentar av stiftet — 18 januari, 2008 @ 19:45
Stakkars Emo! Men nå må han ikke gi opp, hvis han vil ha en av jentene må han gjøre noe for det. Forfølge saken!(Nydelig skravert blyanttegning, jeg likte tusjtegningen forresten også)
Kommentar av Katrine K — 18 januari, 2008 @ 20:31
All’s well when it ends well. If it doesn’t end well, it’s not the end
Kommentar av AlterEgo — 18 januari, 2008 @ 21:10
Katrine: Tack, hade väl tänkt jobba mera med tusch ett tag, men det är svårt att få det som man vill, är väl inte helt nöjd nu heller men kontrasten blev ju ok.
Planerar att ta upp tuschlaveringen senare.
AlterEgo: Nej just det. Man får inte ge upp. OchEmo måste lära sig att välja själv, det tror jag han inte har fattat än.
Kommentar av stiftet — 18 januari, 2008 @ 21:28
Fin stemning i tegningen.
Kommentar av Tomas — 19 januari, 2008 @ 17:50
Jeg heier fremdeles på at han kontakter Kaja. Det må han jo, det var hun som plutselig begynte å gråte.
Kommentar av virrvarr — 23 januari, 2008 @ 12:29
Jo vi får väl hoppas att det ordnar upp sig men Emo är inte så erfaren så man kan aldrig veta säkert.
Kommentar av stiftet — 24 januari, 2008 @ 8:09