Hej Kaja, hör du mig! (Emo och Kaja)

-Kaja!..hej Kaja! Hör du mig?

-Skrik inte, viskar Kaja, jag hör dig.  -Är jag död? Hon slår upp ögonen. -Hej Emo, är du också död?  -Hej, säger hon en gång till och försöker le. Hon känner sig så trött.

-Nej, du är inte död som tur är.

-Såg du mig? Jag klarade det!

-Jo, Kaja, jag såg din tip slide och när du körde rätt in i lyktstolpen, den enda på hela rådhusplatsen.  Emo skakar på huvudet. Tokdåre! Han stryker henne över pannan.  -Gör det ont?

Hon ryser lite av hans beröring. -Så fin han är, tänk att han kom. -Nej tror inte det. Hon försöker resa sig. Emo håller ned henne. -Nej, vänta! Ligg kvar. Vi har inte bråttom. Kaja ligger kvar och ser beundrande på honom.

-Vad gör du här. Hade inte du en hot date med med Anna?

-Nej jag måste ju följa med Kent hem, han blev full.  -Sen kom du, din dåre och landar framför fötterna på en ensam nattvandrare. -Den barmhärtige samariten, jag kan snart starta egen hjälpstation! Herregud det är bara för mycket, men hon är ju väldigt fin.Det suger i magen på Emo. Han ler lite försiktigt. -Skall vi se om det går att flytta på dig, har du ont i skallen? -Har du ont någon annanstans? -Skall jag ringa på ambulans.

-Nej det är lugnt, jag kan gå själv. Jag har lite ont i arslet men det är inte värre än at det går att gå. -Vilken tur, hon reser sig försiktigt.

-Ja vilken tur, säger Emo.

-Nej, jag menar att ingen såg mig när jag körde in i stolpen!