Kaja sitter ensam vid rådhustrappen. Det är mörkt, det är tyst och hon är ensam. -Att jag kan vara så dum och tro att Emo skulle se åt mitt håll, nej inte när Anna Fucking Stareyes viftar på rumpan! Hon är inte lite fräck, bara vinkar till sig den som hon vill ha. Ååååh, stackars mig! Inte den minsta chans en gång.
Kaja hade verkligen hoppats på den här kvällen. Att äntligen få Emo intresserad. Hon hade planlagt allt så noggrannt. Övertalat Anna att bjuda in både Emo och den där tönten Kent. Och så bara knäpper hon med fingrarna stjäl honom mitt framför ögonen! Bitch! Nu sitter hon här och tycker synd om sig själv. Och det är ju lite synd om henne. I veckor har hon gått och spanat på honom och han har inte fattat nånting. Han bara hänger med den där losern Kent och kollar knappt på chicksen. Med en suck reser hon sig och går fram till trappan. Det är långt ned. Ungefär 10-12 meter med räcke. Hon kollar på trappen ett tag till och synar platsen nedanför. Inte en kotte så långt ögat kan nå. Hon vänder om och börjar gå åt motsatt håll, ganska långt, en bra bit från kanten, innan hon släpper ned brädan med en smäll. Hon sparkar loss och sätter upp farten mot kanten.
