Hej Kaja, hör du mig! (Emo och Kaja)

-Kaja!..hej Kaja! Hör du mig?

-Skrik inte, viskar Kaja, jag hör dig.  -Är jag död? Hon slår upp ögonen. -Hej Emo, är du också död?  -Hej, säger hon en gång till och försöker le. Hon känner sig så trött.

-Nej, du är inte död som tur är.

-Såg du mig? Jag klarade det!

-Jo, Kaja, jag såg din tip slide och när du körde rätt in i lyktstolpen, den enda på hela rådhusplatsen.  Emo skakar på huvudet. Tokdåre! Han stryker henne över pannan.  -Gör det ont?

Hon ryser lite av hans beröring. -Så fin han är, tänk att han kom. -Nej tror inte det. Hon försöker resa sig. Emo håller ned henne. -Nej, vänta! Ligg kvar. Vi har inte bråttom. Kaja ligger kvar och ser beundrande på honom.

-Vad gör du här. Hade inte du en hot date med med Anna?

-Nej jag måste ju följa med Kent hem, han blev full.  -Sen kom du, din dåre och landar framför fötterna på en ensam nattvandrare. -Den barmhärtige samariten, jag kan snart starta egen hjälpstation! Herregud det är bara för mycket, men hon är ju väldigt fin.Det suger i magen på Emo. Han ler lite försiktigt. -Skall vi se om det går att flytta på dig, har du ont i skallen? -Har du ont någon annanstans? -Skall jag ringa på ambulans.

-Nej det är lugnt, jag kan gå själv. Jag har lite ont i arslet men det är inte värre än at det går att gå. -Vilken tur, hon reser sig försiktigt.

-Ja vilken tur, säger Emo.

-Nej, jag menar att ingen såg mig när jag körde in i stolpen!

Över kanten (Kaja)

Kaja har god fart när hon närmar sig trappan. Hon hoppar och landar på räcket, med perfekt balans rutschar hon nedför och landar elegant med en liten smäll på graniten. Hon rullar vidare ut på rådhusplatsen med armarna triumferande i vädret. Hon hinner tänka: -Fan, och ingen såg mig!, innan allt blir mörkt.

Kaja ensam

Kaja sitter ensam vid rådhustrappen. Det är mörkt, det är tyst och hon är ensam. -Att jag kan vara så dum och tro att Emo skulle se åt mitt håll, nej inte när Anna Fucking Stareyes viftar på rumpan! Hon är inte lite fräck, bara vinkar till sig den som hon vill ha. Ååååh, stackars mig! Inte den minsta chans en gång.

Kaja hade verkligen hoppats på den här kvällen. Att äntligen få Emo intresserad. Hon hade planlagt allt så noggrannt. Övertalat Anna att bjuda in både Emo och den där tönten Kent. Och så bara knäpper hon med fingrarna stjäl honom mitt framför ögonen! Bitch! Nu sitter hon här och tycker synd om sig själv. Och det är ju lite synd om henne. I veckor har hon gått och spanat på honom och han har inte fattat nånting. Han bara hänger med den där losern Kent och kollar knappt på chicksen. Med en suck reser hon sig och går fram till trappan. Det är långt ned. Ungefär 10-12 meter med räcke. Hon kollar på trappen ett tag till och synar platsen nedanför. Inte en kotte så långt ögat kan nå. Hon vänder om och börjar gå åt motsatt håll, ganska långt, en bra bit från kanten, innan hon släpper ned brädan med en smäll. Hon sparkar loss och sätter upp farten mot kanten.

Bye, bye, my Supersonic Baby! (Emo och Anna)

Kent ligger i rabbaten på alla fyra , Anna ser bekymrat på honom. -Oj då den konjaken var inte så bra. Klara du honom tror du?

-Jo det går nog, säger Emo och tycker synd om sig själv. Jävla klantskalle, varför just nu!  Han hjälper opp den stackar fyllekajan Kent från rabatten och hänger honom som en slakt över axlarna.  -Dags att gå hem nu din gris.

-Öhhh Emo du är min enda vän. -Och du, snörvlar han, oj, oj, oj, Anna du är så supersonic, high above!

-Supersonic vad betyder det?

-Att du är snyggast, ingen vid sidan ingen bakom.

Hon blåser en tunn stråle rök gjenom näbben, skrattar och sänder en stjärnblick ut i månskenet mot honom:- Nej, du.

 -Vaddå?

-Du är snyggast.

Emo blir varm  trots nattkylan han ser på henne men måste ta ett steg ut för att staga upp Kent.

-Bye, bye, my supersonic baby!

-Hej då Emo.

Han släpar Kent vidare till grinden, vänder sig om, en siluett i den öppna dörrren, musiken strömmar ut, cigaretten glimmar i mörkret. Hon  vinkar och stänger dörren.

Kent är full (Emo och Anna)

-Hej Emo, Kent är dålig . En tjej slår upp balkongdörren. Emo och Anna tittar upp från golvet. -Va håller ni på med fnissar hon.

-Inget , stick! säger Anna.

-Jamen, Kent ser dålig ut.

-Vaddå dålig?

-Han rör sig inte när jag nyper honom, han är alldeles slapp.

-Åh fan! Emo kravlar sig upp från golvet.

Kent ligger halvt nedkasad i soffan, han ser verkligen inte friskt ut. -Hur mår han? Anna ser oroligt ned på Emo som försöker få liv honom.

 -Kenta, för fan vakna! Emo ruskar och drar tröjan. En tom flaska rullar ut på golvet. “Eau de Vie” står det på etiketten.

-Oj, säger Anna, pappas konjak.

-Shit , har du druckit men hel flaska din idiot!

-Nej den var bara halv när jag kollade förra gången, lugnar Anna. Emo börjar klappa och sedan örfial Kent .

-Vakna din idiot!

-Ööööh , inte slåss. Kent viftar avärjande med en slapp hand.

-Hej din idiot. Nu skall du och jag ta en promenad ut i trädgården och får oss lite luft. Emo tar tag i Kents arm och dra upp honom ur soffan. Med en kraftansträngning lyckas han få upp honom och börjar baxa  Kent ut. Han vänder sig halvägs mot Anna. -Jag behöver vattten och salt, mycket salt, kan du fixa det medan jag drar ut den här fyllekajan?. -En sked också tack! ropar han efter Anna som springer ut i köket.

-Är du törstig Kenta vill du ha lite vatten? Emo håller ett stadigt tag om livet på Kent samtidigt som han ger honom glaset.

-Vatten kraxar Kent och välter i sig hela glaset i slurk. Det kommer upp fortare än ned.

-Oj, ropar Anna begeistrat, Fontana di Trevi! Kent forsätter att spy. Anna skrattar -Jättepizza! Emo håller Kent i kragen som ynkligt viftar med armarna och försöker resa sig. Emo ger honom lite mer vatten den här gången utan salt.

-Kom nu min gamle vän skall vi gå hem och vila oss.

-Orättvist, du fuskar, snörvlar Kent.