Emo i blåbärsskogen II

Plockaren börjar bli full. Han sträcker på sig och ser sig om. Skogen har tätnat, blåbären lyser fortfarnade på tuvorna men träden står tätare. Det har blivit mörkare.

Var är hinken och ryggsäcken?

Han börjar leta. Riset snärjer honom det blir djupare, piskar hans knän. Han vadar fram genom riset, klättrar över stubbar och åssidor. Ingen säck, ingen spann. Granarna står tysta runt honom. Fram och tillbaka igen. Han känner inte igen sig.

-Var fan har ni ställt min hink!

Ingen svarar inte ett ljud,så klart. Han skyndar upp på en åskam,  bara granar. Han försöker gå tillbaka samma väg som han kommit. Allt är likadan, bara träd och det jävla riset som han vadar igen om. Han sjunker missmodigt ned på en sten, river i mossan och torkar svetten ur ögonen.  Han har tappat bort alla blåbären . En spann ingen blåbärspaj ingen sylt ingenting. Jävlar!