Blåbärspaj II

Det har blivit mörkt när Emo kommer hem. Morsan står i köket. -Hej, var blev du av?

-Jag tappade bort min hink! Fan, allt gick till helvete, jag tappade bort alltsammans!

-Nähmen sätt dig ned min skatt, du är ju alldeles utsliten och gjenomblöt.

Emo sätter sig ned, det droppar om kläderna.  -Dom tog mina bär dom jävlarna, dom trodde inte jag så det men det gjorde jag. Han stirrar missmodigt framför sig.

-Jag kan nog slänga ihop en paj av det du har i plockaren, den är ju full ju, säger morsan uppmuntrande. Gå och tvätta dig så skall du få mat sedan. Jag har gjort köttbullar och mjölkstuvade makaroner.

När Emo komme ut från duschen, luktar det blåbärpaj i från köket.

Emo i blåbärsskogen II

Plockaren börjar bli full. Han sträcker på sig och ser sig om. Skogen har tätnat, blåbären lyser fortfarnade på tuvorna men träden står tätare. Det har blivit mörkare.

Var är hinken och ryggsäcken?

Han börjar leta. Riset snärjer honom det blir djupare, piskar hans knän. Han vadar fram genom riset, klättrar över stubbar och åssidor. Ingen säck, ingen spann. Granarna står tysta runt honom. Fram och tillbaka igen. Han känner inte igen sig.

-Var fan har ni ställt min hink!

Ingen svarar inte ett ljud,så klart. Han skyndar upp på en åskam,  bara granar. Han försöker gå tillbaka samma väg som han kommit. Allt är likadan, bara träd och det jävla riset som han vadar igen om. Han sjunker missmodigt ned på en sten, river i mossan och torkar svetten ur ögonen.  Han har tappat bort alla blåbären . En spann ingen blåbärspaj ingen sylt ingenting. Jävlar!

Emo i blåbärsskogen

Det är massa bär i skogen. Emo plockar som besatt. Snart har han 5 liter. Svetten rinner, han blir myggbiten, blöt om fötterna. Han springer från tuva till tuva. -Blueberrys, blueberrys, blueberrymuffin, blueberrypai, bluberryhill, han sjunger för sig själv: I found my freedom on blueberryhill. Jag är blåbärskungen!

Emo och blåbärspajen

-Mamma, kan vi inte ha blåbärspaj till middag?

Morsan pausar PS2 :- Jo kanske det, men då får du gå och plocka dom själv.

-Lagar du, om jag plockar?

-Visst!

- Kan du det, jag menar, vet du hur man gör?

-Emo jag har bott i Pajland i 5 år: Shepheards-, Cornish-, Steak and Kiddney-, Appelpai you name it sweetheart!

-Nej det har jag inte glömt, visste inte att du kunde laga sånt bara. Ok, då sticker jag.

-Jag skall ha degen klar till du kommer hem.

Morgonljud

Emo vaknar upp i kammaren hos farmor, han hör röster på andra sidan väggen. Farmor och farfar som småpratar, radion, kastruller och köksljud . Han ligger stilla under vaddtäcket som vilar tungt över honom. Det är bärnstensblank och skimrar som siden under lakansspetsen med farmors monogram på. Han ligger där in sängvärmen och hör på de hemtrevliga ljuden, luktar på det manglade laknet och på det lilla rummet med ett fönster i ena änden där ljuset silar in genom en gammal rullgardin.

Det kom fram sent i går och Emo hade gått och lagt sig snart efter att han fått en limpmacka. De vuxnas surrande röster hördes svag utifrån och hade sakta tagit honom in i sömnen. Nu ligger han och ser i ut farmors gästrum, här var alla sakerna minst dubblelt så gammalt som han: -En antikaffär eller ett museum, tänker han. Han försöker röra sig utan att trassla till lakanet. Det var kallt i rummet, höstkyligt, men varmt i sängen. Det var skönt att ligga här och vara en del av sängen och låta tankarna strömma förbi. Han ligger stilla en stund till men så knorrar det i magen. Han sticker ut en fot utanför sänkanten. Jo, det går nog att stiga upp. Han glider ut av täckets brottargrepp och öppnade den tunna dörren. Köksvärmen möter honom när han stiger in köket. Det doftar äppelmos.