Emo hos farmor

Ett par gånger om året tar farsan fram sin bil, på sommaren, om det är fint väder. Då åker dom på tur. I år blir det Sunne. Veteranbilträff. Farsan polerar kromen på sin Ford Edsel. Torkar av eventuella damkorn. Emo måste följa med i år.
– Varför kan jag inte få vara hemma, det kommer att bli dödstråkigt. Jag klara mig själv här hemma.
– Du måste nog det vännen, efter det som har skett i dom senaste dagarna vill jag veta var du är, vi kör förbi farmor och farfar så kan du vara där, det är ju bara några dagar. Emo sväljer och ser trotsigt på sin mor, han vet att det inte är nån idé. Hon får sin vilja som vanligt. Han kryper in i baksätet och lutar sig resignerat mot galonsätet. Morsan drar ett sista bloss och krossar siggen med den svarta pumpstån. Hon sätter sig i den stora soffan fram. Tuggar tuggummi och synar sina nylackerade naglar. Hon gnolar förnöjt med Elvis som strömmar ut av bilstereon. Hon vänder sig mot honom. – Du kan sitta här framme om du vill, det är gott om plats.
– Tack jag har det bra här, säger han surt och börjar leta i sin bag efter podden.

Han käre far dyker upp i samma ögonblick iklädd en sprakande Hawaiskjorta, på skallen har han en lite för stor baseballcap med Ford emblemet i panna. Han har satt ett par gamla Rayban solbriller på näbben och flinar ett stort dollargrin. – All set, han ropar på bred amerikansk låtsasengelska, lets roll!

Emo stirra på sina föräldrar, dom ser som klippta ur en gammal filmstjärnetidning från femtitalet. Han stirrar ut genom fönstret. – Varför skall dom alltid spela teater för, leker och tramsa värre än ungar. Varför kan dom inte vara vanliga och tråkiga, alltid skämma ut sig och jag måste vara med!
Han sjunker djupare ned i baksätet, han vill inte bli sedd i den här bilen, - Herregud låt ingen se mig i den här tivolivagnen!
De bullrar genom storgatan med The Stray Cats på högsta volym, Farsan vinkar till storkarna nede på Køpenhamnkafé. Morsan låter armbågen sticka ut genom det öppna förnstret. Hon ser stolt ut där hon sitter i sin röda blus och åltrånga jeans. Emo kan inte låta bli att beundra henne, han är arg och skämmig på samma gång men han måste motvilligt medge att Morsan är väldigt vacker. Det går i snigelfart genom samhället och det kommer att bli natt innan dom är framme. Han drar på sig hörlurarna och knäpper på podden. Biffy tar emot honom och han ser ut på ängarna som långsamt glider förbi utanför.