Emo och Kent

Kent har nått level 50, men bossen är hårdskjuten. - Emo sluta sura nu! Du måste hjälpa mig.

Emo drar av sig hörlurarna. - Va?

− Nu är det femte gången jag dör, fan jag har gjort allt riktigt men ända så dör jag.

- Jag är redan död.

Kent släpper blicken från skärmen, Master Chief gjuter ännu en gång en kvavfull död, druknande i sitt eget blod. – Va?

− Nä ingenting. Använd raketerna först och armborstet efter. Emo forsätter att lyssna på Biffy. Kent knappar på och stirrar in i skärmen som på nytt fylls med ett blodhav.

– Det är inte så farligt egentligen. Mastercomander gör ett snabbt hopp till sidan och sänder samtidigt iväg sin sista raket mot Honmonstret. Egentligen går du ju aldrig ut ändå.

− Va? Emo lyfter på hörluren ..and we still fall down..and we still fall down

− Du går ju aldrig ut i alla fall! Kent lutar sig med en belåten suck tillbaka i stolen medan han betraktar rulltexten på skärmen.

− Jag kan inte fatta att hon kan göra så, jag kan ta vara på mig själv, hon är så jävla knäpp alltså!

− Visst det vet ju alla att du kan, Kent flinar, hamnar i fånget på den värsta miffobruden och kommer hem och är pårökt. Fattar du väl att att det blir reprisalier.

− Hon är inget miffo! Faktiskt är Krusty den första bruden som jag har kunnat snacka med.

− Ja du snackar ju så jävla mycket med tjejerna. Kent ler medlidsamt, du sticker ju så fort du får se en brud på 50 m avstånd.

− Gör jag ju inte alls det!

- Äh, lägg av! Du vet vad jag snackar om. Macen slocknar och hardisken slutar plötsligt vina. Det är tyst och det enda som hörs är Biffy Clyro som susar från hörlurarna.

− Jag fattar inte hur man kan va så jävla taskig.

- Amen sluta gnälla nu! Det är ju bara en månad som du måste stanna inne, fan, hade min morsa tatt mig för nått sånt.. jag hade aldrig fått gå ut igen, hon, hon hade sänt mig psykolog! Kent ruskar på axlarna som om han fryser. Din morsa är en schysst tant, hon vet bara lite mera än alla andra morsor om vad som händer ute i världen. Dom andras, dom fattar ingenting, helt jävla blanka, det är som om dom aldrig varit fjortisar en gång.

− Jag har sån himla otur, varför skall jag ha en sån knäppkärring till morsa?

− Det är lugnt jag skall komma och hälsa på dig varenda dag. Ta med vindruvor och serietidningar.

− Du är så jävla hygglig, va skall man med kompisar till när man har dej.

− Man ska ställa upp när ens vänner är i knipa. Kent flinar och ser vänligt på Emo.