Påven

Bestämmer man så bestämmer man.

Det skal det inte vara någon tvekan om

vem som gör det

Den borde bli mera vanlig.

Hatten.

Nu.

Är det ingen som bär  hatt längre, eller är karl för den.

Med hatt kan man komma

hur långt som helst

Hundbrädan

Jag ritar ofta dom här hundarna. Dom är antagligen med i någon stor global organistation. Maffian, FN, EU, byggnadsnämnden, -Ja, det har säkert nått att göra med arkitektur.

Dom bestämmer nog om hur vi skall bo i Oslo.

Det är dom som bygger murarna!

Problemet är ju att vi inte vet om vilka de är. De har alltid på sig sina masker.

Nån måste ju bära hundhuvudet.

Djur på kino

Ibland när jag går på kino tänker jag på dom som står i dörren, om vad förslags djur dom kunde vara. Kanske är det en räv som står där, snabb, vaken, och röd. Inte ett får får hoppar föver fållan. Då visar hon tänder.

Men han här var mer outgrundlig sfinx kanske, eller torsk, efter en stund bestämde jag mig: En fågel.

Gök.

Kinogøk

En dag när jag var på fläskresa till Årjäng. Stod jag på ICA och fösökte välja kaffe, eko, colombia, mörkrost. Så kom Anna förbi, som jag inte sett på jättelänge.

-15 år, sa jag, eller var det hon?

Vi gick och drack kaffe och pratade till bussen skulle gå.

Hem igen.

Så satt jag där på bussen med min fullstoppade ryggsäck. (”Skall du i krig?”) Och när Ørje rusade förbi bussens otvättade glas tänkte jag på hur det hade varit att känna Anna så länge.

Efter att jag fryst in allt fläsk och ätit för mycket lösgodis ritade jag den här bilden.

Den heter begravning. Men jag har inte tänkt begrava mig i mina minnen och Anna ser jag nog snart igen.

När jag ätit upp fläsket.

Rita en bild

Jag gillar att rita. Alltid hela tiden. När det är tråkigt och när det är roligt. Jag täljer också, figurer eller fabeldjur dom är ofta ett slags foskningsprojekt.

Hur ser en knäppgök ut?