Morsan sitter på trappan när Emo sladdar in framför huset. — Men Emo varför sa du inte att du hade gäster med dig?
—Vaddå är det inte nog med mat?
—Jo det är klart, hej förresten jag heter Anki, morsan sträcker fram handen till Kaja.
—Kaja,sa Kaja och sneglar under luggen.
—Kom in ungar så skall ni få käk, det blir mackisar och köttbullar, morsan fimpar ciggen och går in.
.
—Nam, viskar Kaja och petar Emo i sidan.
Det är fint att sitta bakpå. Kaja lägger kinden mot Emos rygg, känner hur musklerna arbetar. Det är lagom varmt och en svag vind blåser genom hennes hår, Emo trampar på, Kaja fnissar.
—Va?
—Det är mysigt.
—Vaddå?
—Att sitta här på din cykel bli skjutsad.
—Nu kommer det ett gupp, pass på!
Kaja klämmer lite extra med armen runt Emos mage.
—Va lyssnar du på? Kaja ser intresserat på Emos hörlurar.
—AFI, From First to Last.
—Få höra, Kaja drar i sladden.
—Okej vänta lite, Emo trasslar med kabeln.
—Sätt på då!
—Ja ja lugn, Emo får efter lite fumlande på nanon.
Musiken surrar svakt från hörlurarna.
—Högre! Kaja nickar i takt.
Emo höjer volymen.
Kaja nickar i takt. Samtidigt som Emo får sms:Maten klar om tjugo minuter kommer du?— Bra! Kaja skriker utan ta av sig hörlurarna- vem messar?
—Morsan
—Va!
Morsan! Emo lyfter lite på ena kåpan och ropar in i örat på Kaja: maten är snar klar.
—Mmm ja,va gott! Va får vi? I nästa andetag:Bra musik, jag gillar emo! Kaja fnissar
—Gör du, jag trodde du bara gillade skejtpunk?
—Man kan väl ändra sig. Kan du skjutsa på den där skrothögen?
Hej Emo! Kaja hänger i pakethållaren. Var ska du?
Han bromsar försiktigt och Kaja rullar bredvid honom. —Nej, ingenstans.
—Amen hade du bara tänkt sticka utan att säja hej?
— Nej.. jag vet inte men du verkade så upptagen..
— Knäppskalle de är ju bara mina kompisar vi har åkt tillsammans i flera år, dom är inte farliga dom har bara skejtbård i huvet.
— Ok. Han ser på henne lite villrådigt, öh.. alltså, jo jag tänkte kanske… Kaja ser nyfiket på honom:— Vaddå?
— Skall vi hänga?
Hon ler. —Visst!
Han står och väntar. När skolan är slut. Kommer hon snart? Ett litet sting i magen, kämpar mot sin oro. Så kommer hon. Men hon går inte till honom. (-Kanske hon inte ser mig) Hon stannar och pratar med två andra, killar. Han kämpar mot frestelsen att vinka, vinka och ropa: Hej Kaja, här är jag! Minns du igår? Eller är jag luft?
Dom skrattar, Kaja ler mot dem. Han sätter sig upp på cyckeln, och sätter vänsterfot mot pedalen. Han sväljer men klumpen vill inte försvinna.
Det är morgon. Anna sitter i fönstret. Tornseglarna flyger lågt. Det är fint hos mamma.
–Hej, vill du ha kaffe?
–Ja.
–Är du ledsen?
–Ja.
–Pojkar?
–Mamma!
–Kom och ta en kopp, så går vi och jobbar lite sedan. Du kan få dreja i dag.
Mamma går ut. Anna sitter kvar . Det är verkligen fin utsikt härifrån.
–Kommer du? Hon hör hur mamma skramlar med koppar.
-Ok, hon suckar. Hoppar ner från fönsterkarmen. Hon vinkar till tornseglarna som pilar förbi med näbben full av mat och samtidigt ropar : -Allt skall bli bra, allt skall bli bra braa..!
- Ja, allt skall bli bra. Kanske inte i dag. Men imorgon.
Inne på gården är det tystare. Gården är belagd med kullersten, den sista i stan. Värden, en grönsakshandlare med Mercedes vill asfaltera, det vill inte hyresgästerna. Han är snart 80 och vill modernisera. –Men ni är väl inte kloka grymtar han, snart skall ni väl ha utedassen tillbaks också! Keramikverkstaden ligger i gårdshuset, där har det varit stall förr, kanske för 100 år sedan.
Anna trycker ned handtaget. Mamma hör på jazz. Mingus. Anna gillar Bright Eyes bättre. Men Mingus passar bra i verkstaden. Det måste hon hålla med om. Hon skjuter upp dörren, som hänger kvar lite i karmen. Inne är det varmt ljust.
Mamma drejar. -Hej vännen. Va fint att du kommer då kan vi fixa middag.
-Hej, säger Anna.
Han försöker verkligen. Ge goda skäl till att man faktiskt kan ändra sig, att man kan ta fel. Det är faktiskt inte ovanligt, att man kan ta fel.
Kaja säger ingenting. På en lång stund. Ganska skönt här, sitta och se ut över torget, se solen gå ned i fjorden. Det är varmt. Varmt och en bris blåser från sjön. Den rycker diskret i Emos tröja, leker lite i luggen, klappar tröstande på kinden.
–Sch.. se på sjön. Man ser den bättre härifrån. Hon klappar på den solvarma graniten bredvid sig.
Kent går av bussen. Den fortsätter med Anna. Han står kvar,vill inte gå hem till mamma. Sitter en stund. Lyssnar på Alkaline Trio. Men den fina musiken kan inte ta tankarna från mamma. Vill inte gå hem till morsan. Fast han har ju lovat att hälsa på. Hade varit fint att sitta kvar på bussen. Bredvid Anna. Kikat ut. Sett åkrar och hus. Dåsat i värmen. Prata. Ända fram till sista stopp.
