Vad händer med Emo?

  

Kära vänner, tack för fina kommentarer.

Det går lite trögt nu.  Det saknas dramatik att det har blivit så jäkla mysigt. Utvecklingen har gått åt fel håll utan att jag har orkat göra något med det. Jag hatar historier som går dåligt, jag klara nästan inte att se filmer med sorgligt slut. Mina favorit filmer är antingen romantiska komedier eller gamla vilda västern filmer, alltså filmer som slutar bra och rättvist. Happy ending.  Det är inte lätt att erkänna att jag egentligen har svårt att göra mina figurer illa. Men det måste till en ändring. Jag vill inte Emo att skall  bli en Pelle Kanin! (Beatrix Potter) Jag har väl kanske inte direkt tänkt att ta livet av Emo. Men han borde nog få sig en rejäl spark i arslet och få känna lite på teenage anxiety. Livet är nu inte så speciellt behagligt. Det kunde kanske bli lite mera intressant både för mig och er som har orkat läsa så här långt , om historierna blev lite mörkare eller ”verkligare”. Jag skissar en del på det och jobbar lite med andra projekt under tiden som jag funderar på vad som skall hända. Funderar på att sätta upp en ny blogg som kommer att innehålla bilder från olika kultur evenemang i Oslo, vi får se.

Det är fult att inte måla (Sagan om Emo)

Det är kul att måla. Tycker i alla fall Kaja. Hon står uppflugen på översta stegpinnen med en pensel i handen. Försiktigt målar hon längs med taklisten.

Farsan står på golvet, han gillar inte höjder. Med långsamma metodiska tag rullar han färg över väggen.  Emo kommer in med en ny spann målarfärg.

Det är kul att måla!

 Kaja hoppar ned från stegen: – Va bra, färgen var precis slut. Hon öppnar spannet  och häller upp i en mindre burk och pilar sedan upp på stegen igen.

 

Kaja gillar att måla

–Du har för lite färg rullen Emo! Lugna tag, börja från mitten,fördela uppifrån och ned. Emo rullar på. –Mera färg, hör du att det är för lite i rullen nu? Den liksom ”klistrar” sig till väggen. Doppa ordentligt och rulla ut, inte så fort! Gå metodiskt över väggen så får du fördelat färgen jämnt.  Och bara rätt upp och ned. Inte snett. Det kommer att synas när den torkat. 

–Farsan?

– Va?

– Jag fattar nu, du kan gå. Jag fixar det här.

–Bli inte sur nu, jag försöker ju bara lära dig hur man målar.

– Jag är inte sur! Stick nu så man får arbetsro!

– Ok, ok sorry, jag vill ju bara ge några tips.

Emo hytter med rullen. Farsan höjer händerna och backar snabbt ut av köket.

Lugna fina tag!

– Vad flinar du åt?

–Ingenting, bara dig . Kaja måste lägga ifrån sig penseln och hålla sig med bägge händerna, stegen skakar.

– Lugna tag! Han känner hur det stänker på näbben.

Målartvätt (Sagan om Emo)

Väggarna skall tvättas. Emo och Kaja tar var sin. Den gamla målningen skall bli matt är det meningen. Det är inte så enkelt.  Det är varmt. Fuktigt. Luten sticker i näbben.  Kaja skurar och trallar.

Kaja är glad det är inte Emo

Långsamt blir färgen mattare. Farsan går efter och sköljer  med rent vatten.  Det gick ju fortare änvad han hade trott, han suckar nöjt när han torkar upp det sista från golvet – Nu har ni jobbat bra ungar. Imorron kan vi börja måla!

Snart klar!

Hårda tag. The Adventures of Emo

Emo drar allt vad han orkar med Farsan hugger i med barkspaden. Långsamt, långsamt strippar de av plastmattan. De är många lager. Underst någonstans ligger det ett brädgolv ingen sett på många år. Morsan vill slipa det.

Det är många lager med plastmatta i köket.

Förnöjt sopar hon upp allt skräp som blir kvar efter Emo och Farsan. Kaja hjälper till.

– Imorgon skall vi måla om väggarna. Emo drar sammanbitet i en envis mattstump. Farsan svara inte heller, han fortsätter beslutsamt att skala av den hårt limmade mattan.

– Åh vad kul, ropar Kaja, får jag vara  med?

–Klart du får säger Morsan., det skall bli kul att få det fin i köket.

Emo och Farsan säger ingenting.

Byggöl (The Adventures of Emo)

–Jasså, det är här ni är, jag trodde vi skulle fixa köket idag!
–Jo men vi måste ju få vila oss lite, spisen var ju jättetung.
–Jamen stackars , blev du trött?

Jasså det är här ni gömmer er

–Är du ironisk nu?
–Jag trodde bara vi skulle göra det här tillsammans, det kändes lite ensamt ni blev ju borta så länge.
–Oj förlåt, du har rätt men jag tänkte vi kunde ta det lite lugnt och inte stressa. Men jag skulle ju ha sagt till dig med förstås. Vill du ha, han sträcker burken över till henne.
Mamma tar emot, tar en slurk och smackar uppskattande: -Mmm, man blir törstig av allt damm.

Pilsnerpaus (The Adventures of Emo

Oj, det var jobbigt, stönar Farsan. De sätter ned spisen med en duns på garagegolvet. Kaja ser sig nyfiket omkring. Hon har inte varit i inne i Farsans garage förut. Där finns allt möjligt: verktyg, maskiner, en soffa i svart galon och ett jättestort urgammalt kylskåp . Och så den enorma Chevroleten förstås, som ruvar inne i mörkret, den blänker lite med kromen mot Kaja som om den vill tacka för sist.

Dags för en paus

Det luktar olja och tobak. Men det är ganska mysigt för att vara ett garage.

–Slå er ned, han pekar på soffan medan han slår upp dörren till kylskåpet, läsk eller pilsner? Äh, ni får läsk, dåligt med bira. Han rotar inne i det stora skåpet och halar fram ett par iskalla kalasmust  som han räcker till Emo .

Själv river han upp en burk pilsner som han sväljer i stora klunkar. Kaja och Emo dricker också, men kanske inte lika törstigt.

Farsan lutar sig tillbaka mot bänkkanten, rapar diskret och ser uppfordrande på Kaja: –Nå, va gillar du verkstan då?

–Kul, säger Kaja, mysigt! Farsan skrattar belåtet.

–Jaså, det är här ni är, va håller ni på med! Mamma står i dörren.

Ut med spisen (The Adventures of Emo)

Hugg i nu! Dom baxar ut spisen från sin plats mellan bänkarna, Farsan vippar upp spisen på ena kanten och ser uppfodrande på Emo, som stönande böjer sig ned och tar tag i den vassa plåtkanten under spisen.

– Aj, den är ju vass ju, knivskarp!

– Inget gnäll nu, här ta mina handskar. Farsan räcker över att par arbetshandskar samtidigt som han själv böjer sig ned bakom spisen. Han vänder ryggen till och tar tag i underkanten på spisen: –Klar?

– Vänta, Emo böjer sig med gråten i halsen, stackar han som har en sadist till far. Så kraxar han: ok,klar!

Den reser sig samtidigt, Farsan har hela den stora elspisen på ryggen, Emo går i bakom och stöttar upp.

 

Trappan är brant. Spisen tung.

Så lyckas de baxa ut spisen genom ytterdörren. Farsan trampar på, men tar det långsammare nedför trappan så att Emo skall hänga med. 

– Vänta, inte så fort!

Farsan stannar mitt i trappan: – Två steg till så är det slätt fram till garaget, ok? 

–Det är så tungt stönar Emo som i samma stund ser hur Kaja kommer rullande.

–Vill du vila?

– Nej det är ok. Emo stramar upp sig och ler tappert mot Kaja som vinkar tillbaka.

– Hej Kaja! Farsan ropar till Kaja som nu står och ser på när de båda flyttkarlarna långsamt går mot garaget.

–Oj, vilket lass, va starka ni är, Kaja ser beundrande på Emo.

– Det är inte så tungt säger han medan de vacklar vidare mot garaget.

Kitchen-sink reality (The Adventures of Emo)

Han kom in i köket i handen håller han en kofot.

–Hej, vad skall du med den där grejen? Morsan ser rädd ut.

–Koben, säger farsan. Det heter koben.

–Vi behöver inga koben här, hennes röst stiger en smula i tonart, vad har du tänkt du skulle få gjort med den?

 

Det heter koben!

–Jamen, skall vi inte renovera köket? 

–Jo men inte totalhaverera! Mats, vi skall byta spis, kanske nytt kylskåp, eventuellt måla om, samt möjligen lägga in en nytt golv! Mina skåp står bra där dom står, här skall jävlar i mig inte rivas ett enda skåp, inte bäras ut en enda låda! Hennes röst stiger oroväckande. Farsan hukar sig instinktivt.

Han låter armarna hänga längs med sidorna och stöttar försiktigt klospetsen mot plastmattan: – Bli inte så arg, Anki, jag skall inte förstöra något. Jag lovar. Han höjer vänster handen redo att svära eden.

–Anki min duva, jag lovar det inte skall bli kaos igen, nu bär jag tillbaka kobenet till garaget. Om så kokar vi kaffe och pratar lite innan vi sätter igång. Du bestämmer, du vet, jag är muskeln, du är hjärnan. 

Hon ser lugnare ut men håller hårt om kanten på diskbänken. – Inget sågspånshelvete?

– Inget sågspånshelvete, säger Farsan milt.

Emo sticker in huvudet i köket. – Bråkar ni?

– Nej då, vi utbyter bara åsikter om köksinredning, ler Farsan

– Ok, jag sticker  till Kaja nu, om ni har bytt färdigt.  

– Nej min son idag skall vi ha lite kvalitetstid du och jag.

Emo stönar, han vet vad det betyder: jobb. – Du menar slavarbete?

– Äh du, du får ju faktiskt femhundra i månaden. Ring till Kaja och be henne komma hit istället. Det blir kul.

–Visst skitkul, stönar Emo.

Heminredning. (The Adventures of Emo)

 

Farsan ser på hur en smilfink hänger upp en blommig tapet

När Emo kommer hem sitter hans föräldrarna som vanligt i vardagsrummet. De kollar på ett heminredningsprogram.

–Hej va ser ser ni på?

–Hej älskling. Han mor ser upp ifrån Sköna Hem samtidigt som hon ser på programmet. Det finns mat på spisen om du är hungrig.

–Nä jag åt hos Kaja.

–Jaha, va bra. 

–Se på den där jävla smilfinken! Allt ska man göra själv. Med lite mdf och en häftpistol blir fixar du en ny soffa. Visst, skit fint! Farsan svär lågt för sig själv och sträcker ut armen med fjärrkontrollen.

– Nej, byt inte kanal, jag ser ju! Farsan sänker armen utan vidare kommentarer.

Emo sjunker ned i soffan, lyfter prövande på tvekannan:– Har du en kopp?

– Hämta en i köket.

Han reser sig stönande och går ut i för att finna en ren kopp. När han han kommer tillbaka är programmet slut och en livlig diskussion pågår. Han häller upp en kopp och lutar sig tillbaka.

– Nytt kök, vi har ju ett nytt kök, brummar farsan. 

– Man kan väl knappast kalla köket nytt, vi behöver ny spis och golvet skulle må bra av att bli lite fräschare. Vi kan ju lika gärna måla om om vi ändå skall byta golv.

– Javisst och när vi ändå håller på kan vi ju lika gärna byta skåp och kylskåpet, farsan höjer rösten en oktav, kylskåpet skall vi inte prata om herregud den har ju ingen ismaskin! 

Morsan ler mjukt mot honom, lutar sig tillbaka och tänder en cigarett: – Kära dig, du är så söt när du försöker vara ironisk. Du skall se att allt kommer att bli så fint, jag skall fixa färgprover i morgon. Och ismaskin det är ju egentligen en ganska god idé. Tänk, alltid is till groggen Mats!

Farsan suckar tung. Emo dricker kaffe.

I soffan (The Adventures of Emo and Kent)

Soffan är mjuk. Han är mätt. Det är varmt. De har sett på film. Anna sätter på en skiva, lyssnar på Glasvegas. Det är fint, men Kent är ledsen. Han känner sig ledsen och han vill helst gå hem. Men innan han hinner göra något med det, börjar Anna fråga honom om Emo. Utan att förstå hur, börjar han snacka om saker han inte ens visste om att han tänkte.

Tankarna formas när han öppnar munnen, rinner ut honom. Det rinner så smärtfullt lätt. Han försöker stoppa sig. Rädd för sin egen föreställning. Men han fortsätter berätta hur det är att vara sidekick ett ständigt apendix till Emo, om hur ingen ser honom, bara den söta Emo som tjejerna frågar efter till honom. Han har börjat hata Emo hans enda kompis, eller han hatar kanske inte han, men sig själv som är så otroligt misslyckad. – Nu skall han visst dra till fjällen och åka snowboard med Kajas familj. Han som aldrig har stått på ett par planker för.. Herregud!
– Är du avis?
– Nej, bara ensam. Jo kanske…han är en jävla surfare!